Samarbete med illustratörer
Minst hälften av värdet på mina böcker måste tillskrivas dem vars bilder format karaktärerna!
Mamma Mu och Kråkan, Lillebror och Billan och Dagspöket började alla sina liv i barnradion. Deras liv och karaktärer fick vi skapa med våra röster, ljudillustrationer och sånger. Barnradion hade en stor plats i många barns morgnar innan TV och paddor tog över deras lyssnar-och tittarvanor.
Våra figurer var välkända för många när de sen kom ut i bokform. Men sensationen över Sven Nordqvists gestaltning av Mamma Mu och Kråkan tog inte bara oss med storm. Böckerna fick en oerhörd framgång både i Sverige och utomlands. Sven och jag har fortsatt samarbetet och jag blir lika glad som första gångerna när jag nu får skisser till nya Mamma Mu-böcker.
Jens Ahlboms Dagspöke, som ser ut som en spökande glad svart Superman, blev en favorit hos många, särskilt sexåringar.
Lillebror och Nalle gestaltades känsligt av Olof Landström och Jens Ahlbom fortsatte med Lillebror och Billan. Böckerna har fortsatt att leva som högläsning och strömmad lyssning för små barn.
Också sångerna har fått eget liv och lyster av begåvade illustratörer. I vår första visbok Gunga lite grann, gjorde Anna-Clara Tidholm finurliga enkla illustrationer och visboken Du och jag och min lilla cykel, skimrar av Marit Törnqvists gestaltningar av visorna.
I mjuka akvareller skapade Ane Gustavsson bilder från min plats på jorden och gav Sent i september en alldeles egen färgskala. Det är ur den boken vi har hämtat bilder och detaljer till den här sajten. Till min inläsning av boken gjorde jag en liten låt, Vals i september, som fick ersätta bilderna. Backa Hans Eriksson tolkade den fint på piano, arrangerade och spelade in.
När jag fick se Lotta Geffenblads första bild på Vina Vina kändes det som att få en nyfödd. Var det så du såg ut? Vilka gulliga små öron! Och vad har du på huvudet? Jag blev störtkär vid första ögonkastet. Att Lotta dessutom är skicklig på svartvita bilder fick jag erfara när hon också illustrerade böckerna om Hjördis.
Det nya samarbetet med Emma AdBåge till boken När jag var stor och du var liten, är bara glädje och förundran. Hur kan nån skapa en hel levande bildvärld bara ur en enkel dialog? Och hur kan så mycket känslor i barnakroppar visas med pennans hjälp?
Samarbete med illustratörer
Minst hälften av värdet på mina böcker måste tillskrivas dem vars bilder format karaktärerna!
Mamma Mu och Kråkan, Lillebror och Billan och Dagspöket började alla sina liv i barnradion. Deras liv och karaktärer fick vi skapa med våra röster, ljudillustrationer och sånger. Barnradion hade en stor plats i många barns morgnar innan TV och paddor tog över deras lyssnar-och tittarvanor.
Våra figurer var välkända för många när de sen kom ut i bokform. Men sensationen över Sven Nordqvists gestaltning av Mamma Mu och Kråkan tog inte bara oss med storm. Böckerna fick en oerhörd framgång både i Sverige och utomlands. Sven och jag har fortsatt samarbetet och jag blir lika glad som första gångerna när jag nu får skisser till nya Mamma Mu-böcker.
Jens Ahlboms Dagspöke, som ser ut som en spökande glad svart Superman, blev en favorit hos många, särskilt sexåringar.
Lillebror och Nalle gestaltades känsligt av Olof Landström och Jens Ahlbom fortsatte med Lillebror och Billan. Böckerna har fortsatt att leva som högläsning och strömmad lyssning för små barn.
Också sångerna har fått eget liv och lyster av begåvade illustratörer. I vår första visbok Gunga lite grann, gjorde Anna-Clara Tidholm finurliga enkla illustrationer och visboken Du och jag och min lilla cykel, skimrar av Marit Törnqvists gestaltningar av visorna.
I mjuka akvareller skapade Ane Gustavsson bilder från min plats på jorden och gav Sent i september en alldeles egen färgskala. Det är ur den boken vi har hämtat bilder och detaljer till den här sajten. Till min inläsning av boken gjorde jag en liten låt, Vals i september, som fick ersätta bilderna. Backa Hans Eriksson tolkade den fint på piano, arrangerade och spelade in.
När jag fick se Lotta Geffenblads första bild på Vina Vina kändes det som att få en nyfödd. Var det så du såg ut? Vilka gulliga små öron! Och vad har du på huvudet? Jag blev störtkär vid första ögonkastet. Att Lotta dessutom är skicklig på svartvita bilder fick jag erfara när hon också illustrerade böckerna om Hjördis.
Det nya samarbetet med Emma AdBåge till boken När jag var stor och du var liten, är bara glädje och förundran. Hur kan nån skapa en hel levande bildvärld bara ur en enkel dialog? Och hur kan så mycket känslor i barnakroppar visas med pennans hjälp?
