Under åren då vi gjorde så många sånger hade vi ett ständigt öra uppkopplat och bandspelaren beredd. Samvaro med fyraåringar innebär inte sällan ren ordfnatt. De lär sig behärska språket på samma sätt som de balanserar och gungar. De leker med orden, vrider och vänder på dem. Och skrattar hejdlöst åt rim, ramsor och trams.

En morgon hörde vi: ”Knäpp alla knappar i min regnkappa, pappa!” Och när barnet ifråga hade  fått smak på den meningen kunde hon inte undgå att som en liten refräng lägga till: ”Knäppala, knäppala, knäppala knappar!”

Vi insåg att sånt behöver ingen melodi. Den sjunger ju själv och är så god som nån poesi. Vi samlade en hoper såna poetiska texter och funderingar.

Kristin Harrysson som då var sju år gjorde helt kongeniala illustrationer.

Boken fick en fin layout och är en liten karamell som väntar på återutgivning…