Vi hade gjort en sång som barnen älskade. Texten lyder:

I Svarta Bergen finns det många hemska stup
Längst in finns en hemlighet
Svarta grottan,
Svarta grottan
På natten hör man långa hemska tjut
ifrån grottan
Svarta grottan
På morron ser man stora svarta spår
framför grottan
Svarta grottan
Där spåren slutar låg en fågel död
Hur kunde spåren sluta mitt i ingenting?

Det gick ljuva rysningar igenom barnhopen när vi sjöng den och den som ville kunde göra hemska ljud av hoande ugglor, ylande vind och suckanden.

Vad var det som fanns där inne i Svarta grottan egentligen? Efter en tid ville barnen få svar. Vi skulle göra en rysare! Vi började hitta på hur två barn som bodde i byn nära Svarta bergen undrade över ljuden och begav sig dit. De klättrade och kom längre och längre in i berget tills de hittade grottan. Vågade de gå in? Jo. Men snart började det hasa och flåsa där inne och vid det här laget satt de minsta barnen under bordet och höll om varandra. De större barnen drev på. Jo, det var ett monster, stort och ludet med horn och vingar. Men när monstret hade fångat barnen brast det för de små! Vi fick lov att bestämma att det var ett jättesnällt monster som bara hade fångat dem för att ha nån och leka med.

Monstret heter Pelle och är sex år. Boken illustrerades av Mimmi Tollerup-Grkovic.