”Nu ska du få höra om en dag när Lillebror nästan lärde sig att simma” eller ”Nu ska du få höra om när Lillebror lärde sig räkna. Det var när han räknade sina sår för mormor” eller ”Nu ska du få höra om en dag när Lillebror och Billan hittade en tax som hade sprungit bort.” Så där lät början på varje program i barnradion (Läs mer under fliken Bibliografi-och ljudproduktion) och senare på alla kapitel i högläsningsböckerna om Lillebror. Och alla berättelser slutar med hur Lillebror vid läggningen på olika sätt engagerar Nalle i vad som hänt under dagen.

Olof Landström tecknade Lillebror och Nalle på ett känsligt och inlevelsefullt sätt. Jens Ahlbom fortsatte i samma anda med boken om Lillebror och Billan. När man som jag haft förmånen att under många år leva nära barn har stoffen till berättelser aldrig sinat. Tusen, tusen lekar och påhitt och knasiga, roliga, sorgliga och tråkiga händelser har varit förebilden till Lillebror och Billan. Det är svårt att tänka sig att någon vuxen som får leva nära barn kan undgå att se hur mycket lek, prövande, övande, gungande och sjungande, ramsande och tramsande, som ingår i en vanlig unges sätt att lära sig förstå sig själv, oss vuxna och omvärlden.